WASHINGTON, April 24 (Reuters) – An internal Pentagon email outlines options for the United States to punish NATO allies it believes failed to support U.S. operations in the war with Iran, including suspending Spain from the alliance and reviewing the U.S. position on Britain’s claim to the Falkland Islands, a U.S. official told Reuters. The policy options are detailed in a note expressing frustration at some allies’ perceived reluctance or refusal to grant the United States access, basing and overflight rights – known as ABO – for the Iran war, said the official, who spoke on condition of anonymity to describe the email.
Reuters återger interna diskussioner i amerikanska försvarsdepartementet angående Spanien och Iran-konflikten. Vilket uppmärksammar en trängd Trump som behöver hitta syndabockar för Hormuzkrisen.
Spaniens vägran upplåta militärbaser och luftrum för USA:s operationer mot Iran under 2026 bygger på en kombination av folkrättsliga principer och politiska orsaker.
Sä även Lindmarks analyser:
Bakgrund
- Folkrättslig princip. Premiärminister Pedro Sánchez har argumenterat för att USA:s militära aktioner mot Iran strider mot internationell lag. Spanien vägrar medge till att deras territorium används för vad de ser som ett illegalt krig.
- ”Nej till krig”: Sánchez har formulerat Spaniens linje som ”No to the war”. Regeringen vill vara medskyldiga till en konflikt som de bedömer som orättfärdig. Som kanleda till regional instabilitet och fara för civila.
- Nationell suveränitet: Baserna är gemensamma för USA och Spanien. Men står formellt under spansk kommando. Spanien ser sig ha rätt att neka användning av dessa för operationer som inte är avtalet eller strider mot FN-stadgan.
- Politiskt tryck: Spanien har en mer självständig utrikespolitisk i andra frågor (t.ex. kritik mot kriget i Gaza . Sánchez säger att Spanien inte ska agera utifrån repressalier eller uppge värderingar för att blidka Trumps krav.
I fatet ligger att Spanien ine lever upp satta målet förevarsinverteringar motsvarande 2 % av BNP. Inte heller site mot framtida 5 procentmålet.
Beslutet innebär en spricka i Nato och spända relationer med Washington, där president Trump hotar med handelssanktioner som svar på vad han anser vara bristande allianslojalitet.
Natos grundpelare
USA kan inte ensidigt utesluta Spanien eller något annat medlemsland ur Nato. Natos regelverk gäller:
- Ingen utvisningsmekanism: Nordatlantiska fördraget (Nato-fördraget) innehåller inga bestämmelser utesluta en medlemsstat. Organisationen bygger på konsensusprincipen. Alla beslut av betydelse kräver enhällighet bland alla medlemsländer.
- Diplomatisk process: Konflikter mellan medlemmar hanteras med diplomati och politiskt tryck inom Nordatlantiska rådet. Inte genom att enskilda medlemmar stängs ute.
- USA:s roll: Även om USAdominerar alliansen, ged inte juridisk auktoritet att ensidigt ändra medlemskapet för andra länder. Förändringar av alliansens sammansättning kräver att övriga medlemmar är eniga.
Trumps trumfkort
US kan i egenskap av alliansens dominerande militärmakt teckna bilaterala avtal. Använda politiska påtryckningsmedel för att missgynna Spanien. Följande typer av åtgärder som USA diskuterar eller redan använder:
Militär omplacering och baspolitik
Detta är mest konkreta verktyget. Eftersom Spanien har nekat USA att använda flygbaserna i Rota och Morón de la Frontera för operationer mot Iran. USA har tvingats flytta resurser (t ex tankflygplan).
- Strategisk omflyttning: USA kan omplacera amerikansk militär personal och materiel från spanska baser till andra mer samarbetsvilliga länder. Detta skadar Spaniens ekonomi och minskar landets strategiska värde för USA.
- Minskad militär integration: USA kan minska Spaniens tillgång till Natos underrättelsestruktur. Även strypa deltagande i militära övningar och teknologitillgång.
Ekonomiska och handelspolitiska påtryckningar
Trump använder gärna handelspolitik som vapen.
- Tullar och importkvoter: USA ksn införa tullar på spansk export.
- Exportrestriktioner: USA kan begränsa exporten av försvarsmateriel eller högteknologisk utrustning till Spanien, vilket påverkar den spanska försvarsindustrins möjligheter.
Diplomatisk isolering
- Påverkan på Natos beslutsprocess: Även om USA inte kan rösta ut Spanien, kan det påverka diskussioner i Natos råd.
- ”Kalla handen”-diplomati: Genom att medvetet undvika bilaterala möten på hög nivå med den spanska regeringen. Offentligt kritisera Spanien kan USA störa förtroendet för Spanien bland övriga allierade.
4. Politiskt stöd till inhemska oppositionella
- Stöd till oppositionen: Genom att ge politiskt stöd till spanska partier mer positiva till USA:s linje.
USA kan som stormakt utnyttja asymmetrin i maktförhållandet mellan USA och andra medlemsstater. Spanienär i en svår balansgång för att upprätthålla allianslojalitet och folkrättsliga principer. Samtidigt som de riskerarutsättas för en straffkampanjfrån Washington. Dessa kan vara tveeggade för USA – om de går för långt riskerar de att destabilisera Nato och försvaga sammanhållningen inom alliansen. Till exempel försäljning av försvarsmateriel till Europa och Canada.
Folkrätten
Frågan hur USA:s krig mot Iran är förenligt med internationell rätt är föremål för omfattande debatt bland juridiska experter. Den rådande uppfattningen är att kriget inte uppfyller kriterierna i internationell rätt.
Enligt FN-stadgan är stater förbjudna att använda våld mot andra stater, med två tydliga undantag:
- Självförsvar: (Artikel 51) Rätten att försvara sig vid ett väpnat angrepp.
- Mandat från säkerhetsrådet: Att ett land har fått uttryckligt godkännande från FN:s säkerhetsråd att använda militärt våld.
Experter inom folkrätt pekar på att USA:s attacker inte uppfyller dessa kriterier. Mandat saknas från säkerhetsrådet, Flesta oberoende juridiska bedömare anser att USA inte kunnat påvisa att attackerna utgjorde en nödvändig och proportionerlig åtgärd för att avvärja ett ”omedelbart hot”, det vill säga rätt till självförsvar.
2. Argument för och emot
- Kritikernas linje (majoritetens ståndpunkt): Över 100 experter på internationell rätt har offentligt varnat för att attackerna utgör ett brott mot FN-stadgan. Många jurister betecknar kriget som en ”aggressionshandling” eller ”anfallskrig”, vilket anses vara det allvarligaste brottet under internationell rätt. Det har även rests allvarliga frågor om krigsbrott i samband med att civil infrastruktur (såsom kraftverk) har angripits.
- USA:s och Israels position: USA har försökt rättfärdiga sina handlingar genom att hävda en rätt till ”förebyggande självförsvar”. Man har argumenterat för att Iran utgjorde ett existentiellt hot genom sitt missilprogram och sin regionala destabilisering. Vidare har vissa amerikanska företrädare försökt rama in konflikten som en fortsättning på en redan pågående, utdragen konflikt, för att på så sätt kringgå kravet på att varje enskild militär operation måste ha en omedelbar juridisk grund.
Internationella reaktioner
Det internationella samfundet är splittrat FN:s generalsekreterare António Guterres och ett stort antal länder har fördömt attackerna.
- Inom EU åsikterna isär. Spanien har varit ett av de länder som tydligt fördömer den militära aktionen som rättsvidrig. Andra europeiska ledare är mer återhållsamma.
Den breda akademiska och juridiska expertisen anser att den militära kampanjen mot Iran saknar en tydlig förankring i internationell rätt. USAs argument betraktas av en majoritet av folkrättsexperter som otillräckliga för att legitimera användningen av våld enligt FN:s ramverk.
Frågan om andra länder får upplåta flygbaser och luftrum till en stat som genomför ett angreppskrig (som bedöms som rättsvidrigt enligt internationell rätt) är en komplex juridisk fråga. Sannolikt är det ett brott mot folkrätten.
Enligt folkrätten är det inte bara den stat som genomför ett otillåtet våldsanvändande som kan hållas ansvarig. En annan stat som aktivt underlättar eller gör det möjligt för den angripande staten att utföra sitt olagliga krig kan själv göra sig skyldig till medhjälp.
- Statligt ansvar: Enligt internationell rätt (kodifierat i FN:s Draft Articles on Responsibility of States for Internationally Wrongful Acts) är en stat ansvarig om den medvetet ger stöd eller assistans till en annan stat för att begå en internationellt rättsstridig handling.
- Logistiskt stöd: Att upplåta flygbaser, underhåll eller luftrum för militära operationer som i sig är illegala (t.ex. ett aggressionskrig) kan klassas som att ge sådant stöd. Det innebär att värdlandet kan betraktas som en medpart i konflikten och därmed medansvarigt för brott mot våldsförbudet i FN-stadgan.
Länder i Europa riskerar
Stater som upplåter baser försöker ofta försvara sig med att de endast tillhandahåller ”logistiskt stöd” eller uppfyller bilaterala avtal, och att de inte ”deltar” i själva striderna. Folkrättsligt är denna gräns docVBBVhårfin och i praktiken ofta suddig:
- Om basen används för att utföra de specifika attacker som bedöms som olagliga, blir det mycket svårt för värdlandet att hävda att de bara är en passiv åskådare.
- Det finns ingen generell skyldighet under Nato-fördraget (artikel 5) att stödja en allieradVDFDt i en militär operation som inte är ett kollektivt självförsvar mot ett väpnat angrepp på en medlem.
3. De rättsliga konsekvenserna
Om ett land upplåter sitt territorium för en olaglig militär kampanj, riskerar de följande:
- Folkrättslig ansvarsutkrävande: Landet kan bli föremål för diplomatiska protester, ekonomiska sanktioner eller i extrema fall stämningar i internationella domstolar (t.ex. Internationella domstolen, ICJ).
- Medansvar för krigsbrott: Om basen används för att genomföra attacker som bryter mot internationell humanitär rätt (t.ex. riktade attacker mot civila), kan värdlandets beslutsfattare potentiellt bli föremål för utredningar om medverkan till krigsförbrytelser.
- Politisk isolering: Även om juridiska processer tar tid, leder det ofta till omedelbar politisk skada och isolering i FN och andra internationella forum.
Att länder trots de juridiska riskerna tillåter detta beror oftast på politiska realiteter snarare än juridiska rättigheter:
- Allianslojalitet: Inom Nato väger politiska band till USA ofta tyngre .
- Avtalsförpliktelser: Befintliga bilaterala avtal (som ”Status of Forces Agreements” – SOFA) ger ofta USA långtgående rättigheter att använda baser, vilket sätter lokala regeringar i en svår juridisk och politisk kläm mellan sina internationella förpliktelser mot USA och folkrättens krav.
/ Av Ingemar Lindmark