USA har den militära kapaciteten att inleda en blockad, men att upprätthålla den på ett effektivt sätt under en längre tid i mötet med Irans asymmetriska hot skulle kräva en så stor del av USA:s totala marin att det skulle lämna andra delar av världen blottade, samtidigt som riskerna för eskalering och ekonomisk katastrof är extremt höga. Frågan om USA har tillräcklig marin kapacitet på sikt för att genomföra en blockad av Hormuzsundet och Omansundet är komplex och handlar inte bara om antalet fartyg, utan om operationens art, geografi och motståndarens förmåga.

USA har sannolikt den råa marina styrka som krävs för att fysiskt spärra av sundet för riktad sjöfart, men att upprätthålla en effektiv, långvarig och heltäckande blockadskulle vara en enorm utmaning som skulle binda upp en mycket stor del av den globala amerikanska flottan och innebära extrema risker.

Iran har, precis som Oman och de flesta andra länder, ett territorialvatten som sträcker sig 12 nautiska mil (cirka 22 kilometer) ut från kusten. Hormuzsundet är som smalast cirka 21 nautiska mil brett. Det innebär att det inte finns något internationellt vatten (High Seas) i sundet. Hela sundet består av territorialvatten, antingen omanskt eller iranskt. Iranskt territorialvatten täcker den nordliga delen av sundet. Fartyg måste dock inte köra där för att komma igenom.

USA:s styrkor

USA:s femte flotta, baserad i Bahrain, är permanent stationerad i regionen och är specialiserad på operationer i Persiska viken. Vid en större operation som en blockad skulle denna styrka förstärkas kraftigt. Hangarfartygsstridsgrupper (Carrier Strike Groups – CSG)skulle vara centrala. De ger luftherravälde och en eldkraft, nödvändigt för att avskräcka iranska attacker och skydda de fartyg som genomför själva blockaden. Fler resurser:

• Amfibiska beredskapsstyrkor (Amphibious Ready Groups – ARG): Dessa inkluderar mindre hangarfartygsliknande fartyg och tusentals marinkårssoldater. De är avgörande för att borda och ta kontroll över fartyg, och kan även användas för att ta kontroll över strategiska öar eller kustområden. En sådan styrka har nyligen beordrats till regionen.
• Jagare och kryssare: Dessa utgör blockadlinjen. De har avancerade robotsystem för att möta hot från luften, sjöytan och under vattnet. De behövs i stort antal för att fysiskt patrullera och täcka de nödvändiga områdena.
• Specialförband: Marinsoldater (Navy SEALs) och andra specialstyrkor är nödvändiga för bordningar av fartyg som vägrar att stanna (interdiktion), vilket är en kärndel av blockaden.
• USA har minröjningsfartyg och helikoptrar i regionen. En central del av USA:s nuvarande plan är att rensa sundet från minor för att möjliggöra sin egen blockad.)

Hangarfartyg

USS Gerald R. Ford. Källa Wikipedia

USA har två hangarfartyg nära Persiska viken som en del av sin militära upprustning i regionen under Operation Epic Fury

• USS Abraham Lincoln (CVN-72): Positionerad i Arabiska havet, cirka 240 km från Omans kust, nära Persiska viken. Den stödjer luftoperationer och har varit i regionen sedan januari 2026.
• USS Gerald R. Ford (CVN-78): Den mest avancerade hangarfartyget, utplacerad i regionen sedan februari 2026 med förlängd tjänstgöring. Den opererar tillsammans med Abraham Lincoln i CENTCOM:s område.

Ett tredje fartyg, USS George H.W. Bush, är på väg för att avlösa Gerald R. Ford efter den långa utplaceringen.

Hangarfartygen bär F-35C och F/A-18-flygplan för strike-operationer och har eskorter av jagare. Positioner är ofta i Arabiska havet snarare än djupt in i viken för säkerhetsskäl.

Riskerna

Även om USA har styrkan, gör geografi och Irans strategi en blockad extremt svår. Hormuzsundet är mycket smalt. Sjöfartslederna är bara några kilometer breda. Detta gör att amerikanska fartyg måste operera mycket nära den iranska kusten, vilket gör dem sårbara.Iran förväntas inte möta USA i ett konventionellt sjöslag. Istället använder de:

• Sjöminor: Iran har ett stort lager av minor. Att rensa sundet samtidigt som man upprätthåller en blockad är en extremt svår och farlig uppgift, eftersom minorna är svåra att upptäcka och kan läggas ut igen.
• Svärmattacker med snabbåtar: Små, snabba och tungt beväpnade båtar kan attackera i stora svärmar. De är svåra att försvara sig mot för stora, klumpiga örlogsfartyg i trånga vatten.
• Kustrobotar och drönare: Iran har avancerade landbaserade robotsystem och drönare som kan nå mål över hela sundet och Omanbukten. De utgör ett konstant hot.
• Ubåtar: Iran har en flotta av små ubåtar som är svåra att upptäcka i de grunda och bullriga vattnen i viken.

För att blockaden ska fungera måste USA inte bara stoppa iranska fartyg, utan också skydda alla andra fartyg (icke-iranska) som har rätt till transitpassage. Det kräver eskortfartyg för varje konvoj, vilket skulle kräva ett enormt antal fartyg.

Farleden

Farleden styrs av ett internationellt erkänt trafiksepareringssystem (Traffic Separation Scheme, TSS). För att undvika kollisioner i de trånga och vältrafikerade vattnen har FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO) etablerat ett obligatoriskt trafiksepareringssystem. Det fungerar som en motorväg till sjöss.

Systemet består av två separata farleder (sjöfiler): en för inkommande trafik och en för utgående trafik. Varje farled är cirka 2 nautiska mil (3,7 kilometer) bred. Mellan de två farlederna finns en ”mittremsa”, en separationszon, som också är cirka 2 nautiska mil bred. Det är förbjudet för fartyg att korsa denna zon utom i nödfall.

Farleden går där sundet är som djupast för att säkra passage för de största oljetankfartygen (så kallade VLCC och ULCC), som kräver ett djup på över 20–25 meter.

• Sydlig placering: Farleden går genom den sydliga delen av Hormuzsundet, strax norr om den omanska Musandamhalvön. Det är i detta område som vattnet är som djupast (över 100 meter på sina ställen).
• Territorialvatten: Farleden ligger till stor del inom Omans territorialvatten. Det innebär att fartyg som följer den internationella farleden rör sig genom omanskt vatten, men även iranskt. Det är en central punkt i diskussioner om sjörätt i området.

På sikt?

USA kan sannolikt stänga sundet helt under en kortare tid genom att sänka allt som försöker passera och attackera alla kustbatterier. Men det är inte en blockad, utan ett krig. Att genomföra en politisk blockad (där man stoppar specifika fartyg men tillåter andra) kräver:

1. Hundratals bordningar och inspektioner av kommersiella fartyg varje dag, vilket är en enorm personalinsats.
2. Konstant närvaro för att blockadlinjen inte ska läcka.
3. Politisk uthållighet då en blockad skulle strypa världens oljetillförsel och leda till en global ekonomisk kris, vilket skulle sätta enormt press på USA att avbryta insatsen.

/ Av Ingemar Lindmark