”Tillsammans med Rutte har [vi] tagit fram ett ramverk för en framtida uppgörelse som rör Grönland och i förlängningen hela Arktisregionen. Denna lösning, om den fullföljs, kommer att vara mycket gynnsam för Amerikas förenta stater och alla Natomedlemmar.” utropade Trump på Truth Social efter mötet med Rutte i Davos. ”Allt som USA ber om är en plats som heter Grönland” hördes han säga i Davostalet.
Mark Rutte har inget mandat att förhandla om Grönland. Det beskedet kom frän statsminister Mette Frederiksen. Mandatet är bara danska regeringen, med grölnländarnas gillande. Den suveränitetten är en röd linje.
Fast Rutte förhandlade inte om Grönland. Har smörade först Daddy Danold och gav chansen till exit presidenten hamnat i. Sedan tycks Rutte ha lockat med att USA har fri tillgång att anlögga baser på Grönland. Vilket de redan har. grundat på avtalet 1951.
Grundbultarna
Avtalet från 1951 ger USA mycket långtgående rätt att etablera driva och använda militära anläggningar på Grönland för försvaret av både Grönland och det övriga NATO‑området, men utan att Danmark avsäger sig suveräniteten. Tilläggsavtalet 2004 reglerar främst Thule‑basens (nu Pituffik) status mer detaljerat och ger Grönlands självstyre en formell roll, men bekräftar i praktiken USA:s fortsatta basrättigheter.
Tiläggsavtalet 2004 reglerar Thulebasens (nu Pituffik) status. Grönlands självstyre har en formell roll, men bekräftar i praktiken USA:s fortsatta basrättigheter. Ur avtalet 1951:
- USA har ”fri lejd” att verka militärt på Grönland i den mening att man kan bygga och bemanna baser över hela ön inom avtalets ramar, samt kontrollera sjö‑ och lufttrafik kring dessa anläggningar.
- Amerikansk personal har långtgående rörelsefrihet på Grönland och omfattas av särskilda regler för tillträde, skatter, avgifter mm, vilket i praktiken ger USA stor operativ handlingsfrihet utan att betala bas‑”hyra”.
- I gengäld får Danmark (och därmed Grönland) en amerikansk säkerhetsgaranti för ön inom NATO-ramen.
Avtalen i detalj redovisas i slutet på denna artikel.
USA-baser under kalla kriget
I Pituffik på nordvästra Grönland finns idag 150 amerikankanska miltärer att jämföra med cirka 10 tusen under kalla kriget. Då fanns ett antal baser runt Grönland., visat i denna karta:
USA-generalerna kallade Grönland Blue och döpte baserna till Blue West vid öns sydvästkust. Blue East skyddade gattet mot Island.
- Blue West 8, Söndrefjord Air Port, ligger skyddd längs in i fjorden. Idag som
Kangerlussuaq internationell flygplats för turister. Den 14 mil långa fjorden med en väg till havet lämpar sig som örlogsbas. Kort sagt, idealisk för att bevaka luften, sjön och rymden. - Blue West, 1, Narsarsuaq (UAK) i södra Grönland byggdes som amerikansk bas unde kalla kriget. Blir nu lediig för USA eftersom en ny flygplats i Qaqortoq öppnas 2026. Fjordlandsapet lämplig för örlogsbas. Potential för gruvdrift för ett av världens största fyndigheter är prospekterade i regionen.
/ Av Ingemar Lindmark
1951 års försvarsavtal
- Avtalet är ett bilateralt försvarssamarbete inom ramen för NATO, där USA förbinder sig att hjälpa till att försvara Grönland och det nordatlantiska traktatområdet.
- USA ges rätt att etablera, bygga ut, underhålla och använda militärbaser och annan infrastruktur på platser i Grönland som parterna kommer överens om är nödvändiga för försvaret.
- Amerikanska fartyg, flygplan och väpnade styrkor får i princip fri tillgång till grönländskt territorium, inklusive överflygning och landning, samt hamnar kopplade till dessa baser.
- Danmark behåller formell suveränitet och förbehåller sig rätt att också använda försvarsområdena tillsammans med USA, så länge detta inte hindrar USA:s verksamhet.
- Avtalet ärsatte tidigare krigs‑ och efterkrigsöverenskommelser och institutionaliserades den amerikanska närvaron under kalla kriget (a. uppbyggnaden av Thule‑basen).
2004 års tillägg/uppdatering
- 2004 slöts ett nytt, mer detaljerat avtal om Thule‑basens rättsliga och praktiska status; detta skedde efter att Grönland fått utökat självstyre, och grönländska företrädare var medundertecknare.
- Avtalet preciserar bl.a. villkor för amerikansk närvaro, lokala ekonomiska frågor (t.ex. kontrakt för serviceverksamhet) och bekräftar att Thule/Pituffik förblir en central amerikansk radar‑ och flygbas utan att USA betalar formell hyra.
- 2004‑uppdateringen ändrar inte den grundläggande ordningen från 1951 (Danmarks suveränitet + mycket långtgående amerikanska basrättigheter), men ger Grönland större politisk och juridisk synlighet i arrangemanget.
Samlad bild
- Danmark/Grönland har kvar suveräniteten, men USA har en avtalsfäst rätt att ha och utnyttja militära anläggningar på ön för NATO‑försvaret, särskilt Thule/Pituffik.
- USA kan, efter överenskommelse med Danmark (och numera med grönländska myndigheter), etablera ytterligare baser om detta bedöms nödvändigt för försvaret.
- Avtalen gör att den amerikanska militära rollen på Grönland är både långsiktigt förankrad och djupt integrerad i dansk och NATO‑säkerhetspolitik.