Trump behöver ett säkerhetshot för att slå till med krig mot Grönland utan få ett snabbt OK från kongressen. 13 januari: ”Det finns jagare, kinesiska jagare och viktiga ryska ubåtar överallt utanför Grönland”. USA måste därför enligt presidenten ta kontroll. Han upprepade detta i intervjuer och på Truth Social, kopplat till planer på att ”äga” Grönland istället för hyra.
Inga verifierade rapporter om massiv närvaro finns; kinesiska forskningsfartyg förekommer begränsat i Centrala Arktis, men inte runt Grönland på ett decennium.
Danmarks Joint Arctic Command uppgav 16 januari 2026 att inga kinesiska eller ryska fartyg observerats nära Grönland. Ett rysk forskningsfartyg fanns 310 nautiska mil (57 kilometer) bort, men inga krigsfartyg. Grönländska ministrar och arktiska experter kallar påståendena ”fantasi” eller ”faktalöst nonsens”.
”Nationellt nödläge” Trumps reptrick
President Trump kan använda en nationell nödläge-förklaring för att kringgå primärt kongressgodkännande vid en eventuell militär insats mot Grönland. Detta bygger på tolkningar av befintliga lagar och historiska prejudikat.
Lagen från 1976 tillåter presidenten att ensidigt utlysa ett nationellt nödläge, vilket aktiverar hundratals statuter som ger utökade befogenheter, inklusive militära resurser för ”nationell säkerhet” utan omedelbart kongressgodkännande. Kongressen kan avsluta nödläget med en gemensam resolution, men presidenten kan sätta ett veto. Det krävs två tredjedels majoritet för att stoppa vetot – en hög tröskel för de två kamrarna i kongressen.
Presidenten som överbefälhavare (Artikel II, Konstitutionen) kan införa trupper i ”fientligheter” i upp till 60 dagar (plus 30 dagars uttag) utan förhandsgodkännande, förutsatt att han meddelar kongressen inom 48 timmar. Samma gäller för Trumps tullar. Det är oklart om så skett.
Kongressen kan retroaktivt auktorisera via en Authorization for Use of Military Force (AUMF), som historiskt godkänts brett (t.ex. Irak 2002). Om Trump stämplar Grönland som en ”säkerhetshot” likt Venezuela-attacker, kan republikansk majoritet godkänna i efterhand, trots konstitutionell krav på krigsförklaring (Artikel I). Kritiker hävdar att detta har missbrukats sedan 2001, med svaga motkrafter.
/ Av Ingemar Lindmark