”The Islamic Republic of Iran shall maintain its sovereign oversight, provided that such oversight does not manifest as physical interference or mandatory boarding of vessels in recognized international shipping lanes.”
Formuleringen i stilleståndsavtalet är en kompromiss. Iran får behålla sin ”suveräna tillsyn” (för att rädda ansiktet inrikes), men de lovar att den inte ska visa sig i form av ”fysisk intervention”. Iran tvingas enligt avtalet att inte deklarera tillfälliga restriktionsområden över sundet under de 14 dagarna, vilket annars är en vanlig metod för att de facto stänga av trafik, till exempel då ryska marinen övar i Barents hav.
Trump har i sina kommentarer klargjort att USA tolkar detta som att varje form av drönaröverflygning eller radioutmaning som fördröjer ett fartyg ses som ett brott mot stilleståndet (”Zero Interference Policy”). Iranska snabbgående båtar (IRGC) ska hålla ett minsta avstånd på 2 nautiska mil från amerikanska och allierade örlogsfartyg. DW mediakommentarer.
Havsrätten
FNs havsrättsdeklaration UNCKLOS gäller för både Östersjön och Hormuzsundet. Som reglerar transittrafik (transit passage) i internationella sund, även på det fria havet. Det innebär att fartyg (och flyg) har rätt till obruten och snabb genomfart. Kuststaterna (Iran och Oman) får inte hindra, suspendera eller störa denna trafik. Problemet är att Iran inte har ratificerat avtalet och antytt att ta avgift för passage, till stöd för landets återuppbyggnad. Ungefär som Öresundstullen.
Hormuzsundet är cirka 39 km brett på det smalaste stället. Eftersom både Iran och Oman hävdar ett territorialhav på 12 nautiska mil ( 22,2$ km), finns det inget ”fritt vatten” i mitten. All trafik går tekniskt sett genom någons territorialhav. Samma som i finska viken, Bornholms gattet och Österjöutloppen. (fast där gäller särregler, fomulerade 1858 då Öresundstullen upphörde, En ränna mellan Danmark och Sverige är till exempel i Öresunt avsatt som ”öppet hav”.
En trafikseparering tillämpas också i Hormuzsundet. Fartygslederna är placerade så att de ligger i både omanskt och iranskt vatten. Inåtgående trafik (mot Persiska viken) går oftast genom iranskt vatten. Utåtgående trafik (mot Arabiska havet) går oftast genom omanskt vatten.
Ratificering
Problemet är att Iran och USA inte har ratificerat havsrättsdeklarationen. Iran haar undertecknat men inte ratificerat UNCLOS. Iran hävdar att de endast är bundna av den äldre Genèvekonventionen från 1958. Iran hävdar att det som gäller i Hormuzsundet är oskyldig genomfart (innocent passage) snarare än transittrafik. Att ratificera (eller ratifikation) är den formella processen där en stat slutgiltigt binder sig till ett internationellt avtal. https://youtu.be/EVzS3x_LYKM?si=PJJEIfis1J8S371B
Om Iran stänger sundet med hänvisning till sin nationella lagstiftning ses det ses som ett brott mot internationell sedvänjerätt av majoriteten av världens länder. Som i ett längre perspeltiv kan leda till militär eskalering.
Iran har i nationell lagstiftning formulerat att utländska krigfartyg måste ansöka om tillstånd innan de passerar deras territorialhav i sundet – något som USA och många andra länder helt avvisar med hänvisning till transittrafiken. Undantag 1: Turkiet tillåter inte krigsfartyg passera i Bosporen. vilket hindrar ryska örlogsskepp gå in i Svarta havet. 3) Ubåtar måste gå i ytläge genom Östersjöutloppen.
Tolkning?
Det rör sig om ett två veckor långt villkorat eldupphör. President Trump meddelade via Truth Social att USA avbryter planerade flyganfall mot iransk infrastruktur under förutsättning att:
- ”COMPLETE, IMMEDIATE, and SAFE OPENING” av Hormuzsundet sker.
- Iran upphör med sin blockad av olje- och gasleveranser.
- Säker genomfart garanteras för alla fartyg (navigeringsfrihet).
Iran har å sin sida formulerat sitt godkännande genom utrikesminister Araghchi, som betonar att säker passage ska ske via ”samordning med Irans väpnade styrkor”. Detta är en kritisk språklig nyans då det antyder att Iran fortfarande hävdar kontroll över sundet, snarare än att erkänna det som helt fritt internationellt vatten.
Finlir
Detta tillfälliga avtal löser inte de fundamentala havsrättsliga tvisterna, utan fungerar som en ”pausknapp” i en pågående konflikt. Spänningen i formuleringarna grundar sig i två olika tolkningar av FN:s havsrättskonvention (UNCLOS).
USA:s linje (Transittrafik): USA kräver att Hormuzsundet behandlas enligt reglerna för transit passage. Det innebär att fartyg har rätt till snabb och obehindrad genomfart utan att kuststaten (Iran) får ställa krav på förhandsanmälan eller samordning.
Irans linje (Oskyldig genomfart): Iran, som inte ratificerat UNCLOS, hävdar att reglerna för innocent passage gäller. Detta ger dem enligt deras tolkning rätt att kontrollera och till och med stoppa fartyg som de anser hotar deras säkerhet. Iran har reserverat sig för ”tekniska begränsningar” i sundet, vilket kan användas som ett juridiskt kryphål för att begränsa trafiken även under stilleståndet.
Det har förekommit uppgifter om att Iran och Oman skulle kunna tillåtas ta ut vissa avgifter för genomfart för att finansiera återuppbyggnad, något som strikt sett strider mot havsrättens princip om avgiftsfri genomfart i internationella sund.
I Östersjön
Havsrätten i Östersjön och Hormuzsundet styrs av fundamentalt olika principer, trots att båda områdena är trånga sund av strategisk betydelse. Skillnaden ligger i om sundet styrs av allmän havsrätt (UNCLOS), sedvänjerätt eller specifika historiska traktat.
Bälten och Öresund
Dessa sund är unika i världen eftersom de styrs av artikel 35(c) i UNCLOS, som undantar sund där genomfarten regleras av ”långvariga internationella konventioner”.
- Regim: Köpenhamnstraktaten (1857).
- Genomfart: Garanterar en absolut rätt till genomfart för alla fartyg (även krigsfartyg) utan avgifter eller hinder.
- Skillnad mot Hormuz: I Östersjöutloppen är rätten till passage ”frusen i tiden” från 1850-talet. Det finns ingen juridisk osäkerhet om huruvida kuststaten får stoppa fartyg – det får de helt enkelt inte. Ubåtar måste dock gå i ytläge här (enligt dansk/svensk tolkning av gammal praxis), till skillnad från i Hormuz.
Bornholmsgattet
Vattnet mellan Skåne och Bornholm fungerar mer som ett ”vanligt” sund under modern havsrätt, men med en nordisk stabilitet.
- Regim: Oskyldig genomfart (Innocent Passage).
- Tillämpning: Eftersom sundet är tillräckligt brett för att rymma både svenskt och danskt territorialhav, tillämpas reglerna om att utländska fartyg får passera så länge de inte stör ”fred, god ordning eller säkerhet”.
- Jämförelse: Till skillnad från i Hormuz, där ”oskyldig genomfart” används som ett hotfullt juridiskt verktyg av Iran för att kunna borda fartyg, ses det i Bornholmsgattet som en administrativ formalitet som aldrig hindrar den kommersiella trafiken.
Finska viken
Här har rättsläget blivit mer spänt på grund av ryska åtgärder under de senaste två åren.
- Regim: UNCLOS / Nya ryska baslinjer (Decree 914, juni 2025).
- Utmaningen: Ryssland har nyligen dragit om sina ”baslinjer” (de linjer som avgör vad som är inre vatten). Genom att flytta dessa utåt försöker de omvandla delar av Finska viken till inre vatten, där den fria genomfarten är mycket mer begränsad än i territorialhavet.
- Jämförelse: Rysslands taktik påminner om Irans i Hormuz – man använder tekniska detaljer i havsrätten för att försöka ”stänga” eller kontrollera vatten som grannländerna (Finland och Estland) ser som internationella leder.
| Område | Huvudregel | Kan trafiken suspenderas? | Ubåtar |
| Hormuzsundet | Transittrafik (enligt USA/UNCLOS) / Oskyldig genomfart (enligt Iran) | Nej, enligt UNCLOS. Ja, enligt iransk tolkning. | U-läge tillåtet (omstritt) |
| Östersjöutloppen | Köpenhamnstraktaten (Lex Specialis) | Nej, absolut förbud mot hinder. | Måste gå i ytläge |
| Finska viken | Oskyldig genomfart (men hotas av nya baslinjer) | Endast vid säkerhetshot (Ryssland tänjer på detta). | Ytläge i territorialhav |
| Bornholmsgattet | Oskyldig genomfart | I teorin ja, i praktiken aldrig. | Ytläge i territorialhav |
Ryssland
Ryssland ratificerade avtalet den 12 mars 1997. Innan dess hade Sovjetunionen varit en drivande kraft i förhandlingarna under 1970- och 80-talen.
Ryssland använder UNCLOS (särskilt artikel 76) som sin främsta juridiska bas för att göra anspråk på stora delar av Arktis havsbotten, inklusive Nordpolen. De hävdar att Lomonosovryggen är en naturlig förlängning av deras kontinentalsockel. Uppstår konflikt kring avtal om Hormus har Piutin goda skäl utifrån intressen på hemmaplan ge Iran sitt stöd.
Under 2024 och 2025 har Ryssland ensidigt börjat justera sina sjögränser och baslinjer i östra Finska viken (vid Kaliningrad och utanför St. Petersburg). Detta är juridiskt kontroversiellt eftersom UNCLOS kräver att sådana ändringar är tekniskt motiverade och internationellt erkända, vilket Sverige, Finland och Baltikum har protesterat mot.
| Land | Status UNCLOS | Strategi i trånga sund (t.ex. Hormuz eller Östersjön) |
| Ryssland | Ratificerat | Använder tekniska tolkningar av ”baslinjer” för att utöka sitt inre vatten (där de har full kontroll). |
| USA | Ej ratificerat | Följer det som ”sedvänjerätt”; kräver fri transittrafik överallt. |
| Iran | Signerat, ej ratificerat | Hävdar att endast oskyldig genomfart gäller (ger dem rätt att stoppa fartyg). |
Förklaring
Innocent passage och transit passage är två olika begrepp inom havsrätten, främst reglerade i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). De skiljer sig åt i tillämpning, geografiskt område och de restriktioner som kuststater kan införa.
Oskadlig genomfart (Innocent Passage)
Detta gäller i kuststatens territorialhav (upp till 12 nautiska mil från baslinjen). Genomfarten ska vara kontinuerlig och skyndsam, utan att skada kuststatens fred, ordning eller säkerhet – exempelvis genom att inte använda vapen, samla underrättelser eller störa kommunikationer.
Kuststaten kan tillfälligt suspendra oskadlig genomfart av säkerhetsskäl, och ubåtar måste resa på ytan med flagga i dagen. Flygplan har ingen rätt till oskadlig genomfart.
Transit passage
Detta gäller i internationella sund som förbinder höga havet eller ekonomiska zoner. Genomfarten är fri för fartyg och flygplan i normala operationslägen, utan möjlighet för kuststaten att suspendra eller hindra den, även under fredstid.
Till skillnad från oskadlig genomfart behöver ubåtar inte resa på ytan, och flygplan kan överflyga sundet fritt. Det är bredare och mindre restriktivt för militär trafik.
/ Av Ingemar Lindmark